Surtsey

IMG_0283För oss som jobbar med Kollokungen växer den osynliga Tvekobben för varje gång vi tittar på den. Där sjökortet visar ingenting alls, stiger en landmassa upp. Fast det inte syns. Ett land som inte fanns och som inte finns, men som är där. Öns stränder slickas av våra föreställningar av vad den är, ömsom bygger omkom slipar ön till det vi föreställer oss att det nya landet är och ska bli.  Alla har inte samma osynliga bild av Tvekobben. Eftersom den är osynlig kan den se ut hur som helst. Ödslig och vidsträckt. Med eller utan lummig skog. Kiosken vid stranden eller långt därifrån.

Tankarna, våra drömmar och hopp, är vulkanen. Tvekobben är som Surtsey; det man ser av den vulkaniska aktiviteten i havets djup, i vårt arbete för att skapa en ny värld. Vulkanen ser vi inte. Bara lilla Surtsey. Tvekobben kommer att sjunka undan från kartan igen. Men då är den redan en del av andra människors drömmar. Då kan den aldrig försvinna helt. Inte så länge någon kan drömma om en ö och vad den ska bli när den blir stor. Eller liten.